Dagarna

Dagarna smälter mer och mer ihop med varandra. Fattar typ inte vilken dag eller vad tiden är, känns enbart som jag drömmer. Mina ben rör sig, min munn rör sig men jag hänger inte med. Det känns som om jag skulle kunna vakna upp snart, som om jag verkligen drömmer allt. Shit va hemskt eller? Om jag verkligen skulle vakna upp och märka att man är en liten skit eller en gammal tant. Legat i koma hela livet, usch!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0