Hela morgonen hade varit suvären, hade haft sket tur hela tiden men sen runt 7.56 så rasade hela min värld!! Jag hade dragit på mig alla varma kläder inför moppeåkandet, jag låste dörren, satte mig på moppen och startade den. Den brummade härligt igång och jag kände bara ÄNTLIGEN SKA JAG FÅ ÅKA MOPPE!!!! Jag rullade sakta ner för grusgången, jag blinkade lydigt vid grusgångens slut och sen när jag kom till "stora vägen" så märkte jag surt att blinkersen blinkade fortfarande :/ (För er ovetande människor så hände detta min moppe förra året också, asså att min blinkers inte slutar blinka) Jag klickade surt på dra-tillbaka-blinkers-knappen men funkade inte, jag drog i allting som sitter ihop med blinkersen men inget funkade.. Så sketsur, trött och allmänt arg så åkte jag upp för grusgången.

Där sprang jag in i huset och ringde pappa, han sa "Ja, Malin. Det är inget du eller jag kan göra, du får la ställa moppen där då". Jag smsade min andra livlina som brukar klara alla mina problem (hon har även vuxit 2cm och kan smsa med två tummar nu), jag smsade drygt 5 stressande sms och sen efter en stund så kom Martina upp för grusgången. Jag babblade ut att mobilen va död och att moppen inte startade, Martina gick av moppen och sa "kan vi inte tejpa över den blinkersen då??" (hon har ju faktiskt samma DNA som Mats så...). Sen så gjorde hon något och det slutade blinka!! Så dölig som jag är så hade jag i ren förtvivlan dragit av mig alla mina varma kläder, så det va verkligen kallt men ändå (a) En hel färd (utan att blinka) gick rätt bra för tillsist kom vi till skolan, alla trodde verkligen vi var döda xD Sen när jag kom in i klassrummet sa alla "Men gud Malin, vart har du varit??" och Stina sa "Jag trodde du va död". Härligt välkomnande :P

Så efter den otursdrabbande färden, så hände det något bra :D VI SLUTADE 12.00!! TACK MAJA, FÖR ATT DU VA SJUK IDAG ^^  Så nu sitter jag här, 13.05  dricker te, lyssnar på Björn Rosenström (börjar digga han igen) och bloggar ;)