Jag har lärt mig att livet är som en jäklans cirkel. Ibland mår man så jäkla bra, allt flyter på bra, man älskar allt och alla. Då är man högst upp på cirkeln. Men sen händer något och man åker nerför cirkeln, den glädjen som man kände innan har nu blivit till oro, stress, trötthet och nedstämdhet. Känns som om allt har motgång i livet. Då känns det verkligen som om man aldrig mer kommer att komma upp till toppen av cirkeln.. Hemskt det där att en liten liten sak kan göra att man åker nerför cirkeln, aldrig får man vara kvar på toppen.